På halvön finns stora sociala och biologiska värden. Den har vårdats väl så att olika värden har samsats i en härlig mix från parkliknande partier till orörd naturskog. Huvudträdslaget är ek och hela området ingår i den världsunika naturtyp, som är Blekinges kustädellövskog och som ingår i Biosfärområdet Blekinge Arkipelag, som är utnämnt av UNESCO sedan 2011.
Historia i korthet
Fastighetsbeteckningen 5:3 och avgränsningen av området finns redan på kartan över Laga Skifte från 1842 för byn Väby. Ingen bebyggelse fanns markerad förrän på generalstabskartan från 1870. Då fanns ett ej avstyckat torp, som även syns på Häradskartan från 1915 (se bild nedan). Här ser man att endast en liten åker (gul) brukades, samt en liten (grön) strandslåtteräng söder därom. Under 50-talet sökte Södra Skogsägarna efter platser där ett massabruk kunde byggas och Väbynäs köptes då in från familjen Pagels. Inte minst var man intresserad av att ingen annan (läs Wallenbergsfären) skulle komma åt den lämpliga platsen. Som väl var blev det inget massabruk. Södra Skogsägarna byggde i stället i Mörrum och Väby 5:3 såldes så småningom till tomtägarföreningen. De första 4 tomterna styckades redan 1957, men 1966 och 1967 registrerades de övriga.
Häradskarta från 1915
Ekonomisk karta 1975
Beskrivning av naturtyper och värden att bevara och utveckla
På bergbundna höjdpartier dominerar tall med inslag av ek och gran. På några ställen finns tallar uppemot 200 år gamla med höga naturvärden. Här finns också inslag av långsamt växande s k kjolgran med anor från isens avsmältning och med potential att hysa rödlistade arter tex skalbaggen grönhjon. En och äldre oxel är värdefulla inslag. Visa partier är av nyckelbiotopskvalitet.
Strandkanten har extra hög biologisk mångfald. Här finns döda eller halvdöda alar, en del gamla björkar och inslag av vildapel. I buskskiktet mot vattnet växer enar, slån, nypon, brakved och rönn. Mot södra stranden har fina ekar sparats ute mot havskanten med rötterna i havet. Detta är ett typiskt och värdefullt element i Blekinges kustlandskap.
Den vanligaste naturtypen är blandad ekskog med inslag av bok, björk och avenbok. På vissa partier finns uppslag av bok, hassel och avenbok. På andra områden har röjning och avverkning gjorts för att gynna utsikt. I nordost finns ett område med rösen, som röjts fram under ek på mager mark. Här finns även ett nästan orört område med björk och tall.
I hela området finns här och var på torrare mark lågvuxna ekar med lågt ansatt krona och krokigt växtsätt, som ofta har döda grenar och håligheter. Dessa ekar har ett mycket högt naturvärde.
Det finns hassel, rönn, oxel och sälg som är speciellt gynnsamt för vildbin och fåglar. Övriga biologiska värden är grova bokar, äldre avenbok samt döda tallar och ekar uppe på de orörda bergspartierna. I fältskiktet finns blåbär och gräsarter, samt inslag av kaprifol.
På fastigheten finns gott om faunadepåer med grenar och ris, som byggts upp samt fågelholkar, som satts upp här och var.
I söder mot havet har skapats en unik och extrem naturtyp på cirka 1 ha med kvistade äldre ekar över klippt ekuppväxt i cirka 1 m höjd. Sannolikt gynnas insekts- och fågellivet av åtgärderna.
Det finns fladdermöss, som sannolikt bor i gamla hålträd. Ett rikt fågelliv finns speciellt i västra delen med den orörda halvön och de lugna vassarna.
De partier som delvis röjs ner kontinuerligt gynnar fjärilar och växter, som behöver mycket ljus. Denna ”slåtter” bidrar både till biologisk mångfald och de sociala värdena.
Den klippta strandängen är värdefull för den biologiska mångfalden. Skötseln liknar den traditionella slåtter som gjordes förr, med efterföljande bete av nötkreatur.
Den belagda stigen är i sig ett vegetationsområde där de klippta gräskanterna längs med stigen blir små ”ängar” där en rik flora och mycket svamp trivs. I norra kanten där de nysatta tallarna och oxlarna planteras döljs snart de ingrepp som gjorts vid kommunens grävarbeten.
Hur Väbynäs Tomtägareförening (VTF) sköter fastigheten 5:3
Skogen har stor övervikt av medelålders och äldre träd. Vid gallring och röjning beaktar VTF att vissa utvalda yngre träd eller uppslag gynnas, som kan bli förnyelseträd.
VTF försöker också utveckla buskskiktet så att hasselbuskar, välformade sälgar och oxel prioriteras. Avenbokar sparas vid röjningar längs stigar och vägar.
Vid eldning begränsas antalet eldplatser till så få ställen som möjligt så att inte trädgårdsväxter sprids i onödan.
Blåbärsris är idag en minskande art som är viktig för pollinering och en av våra viktigaste ekosystemtjänster. Partier med blåbärsris sköts så att det inte kommer in för mycket ljus, eftersom ljuset gynnar örnbräken. Ett glest buskskikt under ekarna bidrar till blåbärsrisets trivsel.
Vid nödvändig fällning av träd så sparas i regel delar av stammen för att förbättra den biologiska mångfalden. Kvistar och grenbitar samlas i faunadepåer. Högstubbar skapas där så är möjligt.
Östligaste värnet i Per-Albinlinjen finns på vår halvö
Kustvärnen i Blekinge består av två olika huvudmodeller och gränsen mellan dessa går i Vieryd. Väbynäs kulsprutevärn (typ Ksp IV V, med nummer 1152) är det östligaste i Per-Albin-linjen eller Skånelinjen som den också kallas. Hela försvarslinjen (Per-Albin-linjen) var färdig på senhösten 1940 och bestod av 1063 st värn längs den 550 km långa kuststräckan från Båstad till Vieryd. Under kalla kriget moderniserades delar av linjen. Detta skedde ända in på 1980-talet. Försvarslinjen avvecklades under 1990-talet.